Den 31 januari i år var jag i Stockholm för att lyssna på första repetitionen med Ola Salo, Anders Berglund och Sveriges Radios Symfoniorkester. Jag hade skrivit en massa arrangemang till konserten eftersom jag och Ola samarbetat mycket kring material sedan tidigare. Mycket påbörjade idéer fanns kring många av låtarna…
Tre timmar innan repetitionen ska börja sitter jag på bussen in till stan efter en soft och skön frukost hos då höggravida vännen Suvi (men inte nu längre, grattis till fina Celine!). Telefonen ringer, och Gerd på Berwaldhallen förklarar att Anders Berglund blivit sjuk och inte kan genomföra veckan… Kunde jag hjälpa till och dirigera projektet? Eh, ja.
Hur det gick redovisas på långfredagen klockan 12.03 i Sveriges Radio P4 (och antagligen i efterhand på webben)!
Såhär skriver Sveriges Radio (även om den som skrivit inlägget mest läst en gammal press-release där det såklart stod att Anders skulle dirigera):
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3765&artikel=5039886&fb_source=message
O pojkdrömsbiten, då? 1999-2001 gick jag på S:t Sigfrids folkhögskola i Växjö, och då skaffade jag mig min första mobiltelefon. Ett av telefonsvarar-meddelandena jag hade gick ut på att man i bakgrunden hörde en symfoniorkester stämma/värma upp (första spåret på Eva Dahlgrens skiva ”När En Vild Röd Ros Slår Ut Doftar Hela Skogen”), och sen hörde man min röst som förklarade att jag inte kunde svara för att jag var i Berwaldhallen och jobbade med Sveriges Radios Symfoniorkester. Så storslagna tankar på Berwaldhallen har funnits ett tag, och inte bara i Olas huvud!