Nu är det klart! Eller, nä det är det ju inte alls. Men den enorma delen med att skriva orkester- och körmaterial samt att spela in varenda ton är officiellt över. Helt otroligt att mitt livs mest omfattande projekt hittills som jag jobbat med i ett helt år faktiskt är klart. Men vilken resa det varit! Och det känns inte heller som att resan på något sätt är klar, om man tänker efter.
Denna veckan har handlat om att spela in radiokören. Vilken fullständig lyx och ynnest att få jobba m denna proffsensemble. Jag har ju ingen stor körbakgrund varken som sångare eller dirigent (även om jag fortfarande kan en väldans massa tenorstämmor utantill på en hög m jullåtar), men det var en väldigt proffsig och samtidigt avslappnad grupp sångare som jag mötte i tisdags. Fullt fokus på att det ska bli så bra som möjligt, helt enkelt. På bilden nedan ser man förresten hur det såg ut när Ola vikade som dirigent. Vi har liiite olika teknik för att få fram vad vi vill, kan man ju säga.
Efter två dagar av körinspelningar hade vi igår inspelningar av mindre soloinsatser som medlemmar ur radiokören också ska göra. Precis som i de flesta musikdramatiska verk finns det mindre inpass som görs av ensemblefolk. När jag jobbade med Sweet Charity i Lund för några år sen fanns det några roliga benämningar på dessa (de har oftast inga riktiga namn) och bl a ”kille i keps” var en skojig karaktär. Annars blir det mest ”man 2”, ”kvinna 1” o andra tråkiga men fullt förståeliga benämningar.
Vi har även satt den absoluta starten på verket, och det kommer att bli fantastiskt! Sofia Niklasson är vid detta laget en inte helt okänd person i sammanhang som berör Olas symfoniska värld. Hon var med både i Berwaldhallen och Gävle förra året. Sofia sjunger i radiokören och har fått äran att öppna hela verket. O det gör hon med den äran! Härligt m lite mer smålandskt blod i produktions-leden.
Under veckan har jag stött på några av de andra inblandade i verket, nämligen solisterna. Det jobbas febrilt i alla hörn av radiohuset för att verket ska landa o bli klart i tid. Fantastiska Jonna och Solgerd mötte vi på lunchen, Sven-Bertil träffade jag när jag hjälpte till lite under inspelningen av hans bitar (se bilden), Marcus Jupither mötte jag i fiket en kort stund, Markus Krunegård hann jag bara hälsa på i en korridor för några veckor sen osv… Rätt märkligt hur lite man träffar folk som jobbar m samma projekt, egentligen. Men men, vi får väl ses o hänga på premiären om inte annat!
Nu säger jag hej till Stockholm och härliga Berwaldhallen för denna säsongen! Vi ses efter sommaren!